När ska det gå över??

Fick just nu en liten deppsvacka. Jag tänker för mycket. Tycker att det går förvånansvärt bra ändå, men ibland kommer det bara över mig. Högtider och vissa datum är extra känsliga. Som nu tex. från ingenstans så skvalar tårarna och jag kan inte sluta... Då känns det så pissigt och jag blir en sådan däring som jag inte vill vara. Varför skulle det hända min pappa och inte någon annan??? Men det vill jag inte men jag kan känna så just så då!! Jag önskar ingen sådan sorg. Jag har alltid stått min pappa nära och varit pappas lilla flicka men ibland så tar man ju som sagt dem för givet. Men jag är väldigt glad för alla år som vi ändå levt tillsammans. Sedan pappa gick bort så har jag väl blivit mer medveten om att försöka att inte ta någon för givet och bry mig mer om mina nära o kära. Sedan kan jag väl alltid bli bättre. Jag är så himla glad och tacksam att vi inte skiljdes som ovänner för uhh vad hemskt det hade varit. Sedan kan jag ångra att jag inte stannade till den morgonen och pratade lite mer med honom. Men det är ju som sagt inget man kan ändra på jag vet, men det är något som jag skulle ha velat. Fast det var skönt att inte veta och att jag faktiskt träffade honom den morgonen. Jag är också glad att han inte dog ensam utan mamma fanns där och även Pluto (hans favvovoffe) och Hobbe. Ingen visste väl att han skulle gå bort då men att det inte gick åt rätt håll. Det förstod vi alla, tyvärr... Tråkigt att det just blev Eriks födelsedag, men så är det ju med livet. Vi vet inte hur morgondagen blir och tur är väl det. Ta hand om varandra!!

När jag inte har mina dystersvackor så kan jag tänka på hur lyckligt lottad man ändå är. Jag har en sambo jag älskar, en mamma som betyder mycket för mig även om jag kan vara irriterad på henne ibland, en storebror som jag önskade jag såg oftare, mina två underbara voffsingar, goda vänner att umgås med både hundtokiga som jag och inte, träningskompisar att träna hund och töla hund med... Ja jag kan nog fortsätta långt vidare men det får räcka för jag tror nog alla förstår vad jag menar. Alla ni som jag känner och umgås med livet vore inte detsamma utan er!! TACK, för att ni finns!! Något som jag då kan tänka på är de som inte har någon alls!! Uhhh :( som inte har några vänner utan är alldeles ensamma....

Nej, nu får jag rycka upp mig. Ni får ha överseende med min neddykning. Tillbaks till hunderiet. Tränat agility i måndags. Det var agilityklass I bana som gällde. Den var lite lurig på sina ställen, så den fick vi fila på ett tag med Hobbe. Vissa bitar i den är jag supernöjd med och andra såsom vissa svängar, kf får vi träna vidare på. På kf har han börjat smyga igen :( så det får vi träna ännu mer på. Pluto fick köra ett varv också och han gjorde bra ifrån sig förutom gungan. Att han inte ska lära sig att det faktist rör på sig på den. Men skam den som ger sig. På tisdagen åkte jag och tränade lydnad när A, A o C körde agility. Detta var mycket svårt för Hobbe. Han fixa att göra övningarna och gå fot men det märktes att det var jobbigt för koncentrationen särskilt att sitt i grupp. Detta är nog inte något jag gör om jätte ofta, men någon gång ibland för att öva koncetrationen på honom fast andra gör hans favvogren.

Ikväll blir det genrepet inför tävlingen. Hoppas jag kan hålla nerverna på rätta stället nu :)

/Trevlig helg!!