Grattis Pluto 11 år idag!

Bilderna ovan är det en något yngre Pluto och desto mörkare oxå :)

Pluto poserar så gärna och är lätt att fota!

Tänk vad tiden går fort. Idag blir Gammelsmurfen redan 11 år gammal. Dagen till ära åkte vi till Kbk och körde lite lydnad och även lite agility. Pluto Snuto skällde som vanligt och kan inte vänta på sin tur. Han uppskattade att få träna lite och framförallt att få köra lite agility igen :) Frågar man honom så är han inte alls pensionerad från den sporten än! Det är väl framförallt Pluto + några tvånbentingar som fick mig att börja mer seriöst att träna och tävla med Pluto. Han är min första egna hund och min första tävlingshund. Vi har hunnit med en del ihop han och jag! :) Vi har tävlat upp till klass III i lydnad och uppflyttade och tävlat tom klass II agility. Han blev 3:a i lydnaden på collie SM 2005. Har lärt mig massor både bra och dåliga saker. Han älskar att stå i centrum och få jobba med han har ibland ett minne som en guldfisk men han kommer alltid vara min härliga Gammelsmurf som jag hoppas få vara frisk och leva flera år till.

Stort grattis på din dag. Ikväll ska han få något extra gott att mumsa på!

/Hej sveja!

Grattis Hobbe på 5 års dagen

Matte har tänkt på det hela helgen men idag höll det nästan på att gå mig förbi. Heidis grattis påminde mig. Det tackar jag för! Fattar inte att lillsprätten redan blir 5 år idag! Shit vad åren går! Han införskaffade sig själv en present i helgen som han hittade i skogen och tog med sig hem (se bild ovan). Han tog med sig den ut på nästa promenad oxå sötnosen ;) Släppte den inte och kunde göra allt med denna lila gose i munnen :D

Tur att jag gick kurs hos Heidi för många år sedan med Pluto så jag blev övertalad att skaffa bc. Inget jag tänkt mig utan jag var inne på tollare från början men där ser man hur det kan bli. Det är lustigt hur det ena leder till det andra. Såg egentligen en annan valp i Hobbes kull men Heidi avrådde mig och jag hade svårt att bestämma mig men Hobbe var väldigt framåt och busade med mig medan den andra sket i mig rent ut sagt. Så vem vet kanske var det Hobbe som bestämde vart han ville bo :) Super glad är jag för detta val och har inte ångrat mig en sekund. En super härlig vovve som verkligen är unik och ibland beter sig mer som en blandning mellan ekorre och gris än hund men så himla genomsnäll och go vovve.

Grattis Hobbe!!!

weekend i Gbg

Isak är snäll och leker med Jonathan :)

Ja i fredags var det dags för min försenade 30-års present :) Det bar av till Gbg för att bo på ett härligt hotell på avenyn. Vovvarna fick inkvartera hos E:s föräldrar medan resten av familjen begav sig iväg med bilen. Vi kom fram på fredagkväll och det blev en lugn kväll på rummet med en glad och pigg grabb som inte ville gå och lägga sig. Lördagen påbörjades redan vid halv sju snåret och vi var nere till frukostbordet vid kvart över åtta. Ha, ha och förr i tiden fick man ställa klockan för att vara säker på att komma upp i tid! Måste säga att me like hotellfrukostar, mmm... Det finns så mycket gött att välja på och inte behöver man bry sig om varken att plocka fram eller diska efter sig. Lagom till affärerna öppna så var det dags att knalla ned för lite shopping. Hela familjen hittade sig lite kläder. Känns gött att ha inhandlat lite nytt och välbehövligt till garderoben. På em hade E bokat massage till mig nere i relaxen vilket kändes himla lyxigt. Beställde roomservice på kvällen och åt och drack gott. Det var första gången jag provar det men inte den sista ;) Tack guben min för denna trevliga helg. Söndagen var det dags för hemfärd men vi hann även med ett stopp längs vägen för att hälsa på familjen Larsson Hjerpe i Alingsås. Det var länge sedan sist men himla trevligt att träffa dem igen. Tack för goa våfflor, fina presenten och det trevliga sällskapet. Det gör vi gärna om snart. Jonathan gillade Isak skarpt och tyckte han var så skojig :)

En suddig bild på lilla Viska oxå förstås!

Julia och Mats vid våffelbordet.

/Det var allt för denna gång.

Sådan herre sådan hund

Har funderat från och till på detta och måste nog erkänna att så är det! Jag har här valt att utgå ifrån Hobbe. Jag skulle då kunna beskriva mig själv på följande sätt: glad i mat och godis, ljudkänslig, känslig, miljösvag, lekfull, lättlärd, koncentrationssvårigheter ibland, arbetsvillig, blir osäker om det blir fel, glad, snäll, snabb och envis ibland. Vet inte riktigt om det är så min omgivning ser på mig ;) Fast jag måste medge att vi inte är lika till utseendet för isåfall skulle jag vara mycket mörk och hårig! :D Måste dock medge att vissa hundägare ser precis ut som sina hundar eller är det tvärtom?

Nä det kanske inte är riktigt så enkelt att beskriva men en hel del kan nog faktiskt stämma in på mig om jag ska vara allvarlig. Att vår hund blir som den blir tror jag till stor del handlar om vår uppfostran och träning och som tidigare sagts, hur vi är! Alltså vi skapar vår hund till att bli den individ den blir! Vissa saker gör man omedvetet som medför att jag förstärker eller minimerar vissa beteenden hos min hund både positiva och negativa. Sedan gör vi ju givetvis medvetna val oxå. Sedan får vi ju inte glömma att vi som människor och hundägare är olika och vad jag upplever som ett problem hos min hund kanske någon annan inte tycker eller ens har reflekterat över.

Så tex. de problem jag har på tävlingsplanen i framförallt lydnad beror på mig och hur jag beter och min sinnesstämning. Många gånger tror jag att det är de tankarna som gör att jag då stjälper oss istället för att hjälpa oss. Jag är expert på att gräma mig över det som har gått fel och kan älta det i år och dar. Inte riktigt men under lång tid. Däremot är jag tyvärr sämre på att reflektera över vad jag gör när det går bra för oss. Så när vi gjort något bra släpper jag det alldeles för fort istället för att ta med mig det en lång stund och njuta av det. Genom detta vill jag alltså ha sagt att min attityd genomsyrar även min hunds. Sedan gäller det väl för mig och givetvis för er andra med att försöka hitta era knappar som gör att ni kan tänka annorlunda eller vända era tankar åt rätt håll. Sedan går det ju givetvis till stor del att träna mera tävlingslikt och känna mig välförberedd men återigen till syven och sist tror jag det rör sig om ens känsla i alla fall är det så för mig. Känner jag inte att vi är bra eller att det här går aldrig så kommer det ju aldrig och gå. Går det ändå ja då är det bara att gratulera eller så har man en hund som inte blir så påverkad av dig som förare och de hundar finns ju givetvis oxå. Jag har en hund som är känslig för mig som förare och då blir det ju oerhört viktigt vad jag utstrålar och gör.

Visst sen får vi ju inte glömma att våra vovvar har en del nedärvt oxå och då kvittar det hur man är eller vad man gör eller hur man tränar så kommer det alltid finnas där. Något jag själv tänkt på är att i Hobbes släkt kan jag se vissa beteenden, egenskaper som går igen hos många hundar oavsett om vi uppfostrat dem olika och oavsett vem som äger hunden. En del är ju också rastypiska drag som heller inte får glömmas bort. De har ju blivit framavlade för ett visst ändamål och då bör de ha de här egenskaperna i rasen.

Vissa egenskaper hos Snurre Sprätt kan man inte låta bli att fnissa lite åt medan andra kan ge en gråa hår och en del bara älskar man och gör honom till just den han är. Jag har som sagt en hund som jag ibland undrar om han är släkt med både ekorre och gris på samma gång och dessa beteenden kan jag inte annat än att dra på smilgroparna åt! :)

/Några tankar från mig...

Örebro tur o retur

Igår ringde klockan i ottan och jag och Hobbe styrde kosan till Örebro närmare bestämt kvinnerstaskolan för agilitytävling. Första klassen var öppen agilityklass och där dq vi oss på en svår tunnelingång. Vi övade kf och de kändes bra. Näst på tur var agilityklassen och banan kändes bra med en klurig start som Hobbe lätt kunde få med sig en pinne ned. Döm om min förvåning när hundskrället stod upp framför första hindret när jag vände mig om. Börjar bli lite trött på det hela. Jag trodde vi var förbi detta men tydligen inte :(. Jag gick tillbaka och satte om honom och då blåste domaren i visselpipan och jag trodde vi var diskade. Hobbe lyssnade bra genom hela den banan och gjorde fina kf. I sista svängen innan balansen så drog jag lite tidigt så Hobbe rev men vad gör det när vi ändå var diskade tänkte jag. Döm om min förvåning när jag senare får höra under prisutdelningen att vi hade kommit runt med fem fel! Snacka om att jag grämer mig som bara den... Hade jag bara väntat lite till innan bytet så hade vi nollat och fått vår sista pinne och blivit uppflyttade... Tänk om... Men nu gjorde jag inte det men det är svårt att släppa detta när det berodde på mig. Hoppklassen så började jag tänka för mycket och starten knövla och han ville inte sitta så den banan blev katastrof bitvis. Han fick som sagt inte starta förrän han satt fint. Vi dq oss även här. Var nog kvar i tankarna i starten. Jag hoppas detta bara var tillfälligt för som vi har jobbat så med detta. Såg däremot många hundar som tjuvade för sina förare och de körde bara vidare ändå men så gör ju inte jag och ändå har vi problem, suck. Kan inte låta bli att inte bli lite Ior nu. Varför ska det vara så svårt för oss att få nollor och pinnar?? Beror det på mig eller hunden eller vad? Kommer snart vara glad igen men just nu kommer jag nog gräma mig ett tag över detta... Hoppas ni förstår!

Hobbe är allt en lustig vovve, dörren till manegen smällde rätt rejält när den slog igen och den var mycket otäck tyckte Hobbe. Den kunde man inte kampa bredvid men tillslut så gick det! Han är allt bra lustig min lilla Sprätt med sina egenheter! Träffade Sanna på tävlingen. Kul att se henne igen :) Vi tog en prommis efteråt i det fina vädret, härligt. Känns som våren är på väg. Me like!

Försöker muntra upp mig lite och tänka positivt genom att tänka på förra veckans fina lopp i Kristinehöla och ta med mig det som gick bra i gårdagens alla lopp och faktiskt tänka på att i ett av loppen bara handlade om en liten miss av mig. Nu blir det nog ingen start förrän i maj för oss men vi får väl fortsätta träna på fram till dess.

På hemvägen blev bilen upprappad med salt av alla bilar så bilen ändrade färg så den såg alldeles brunvit ut istället och tillråga på allt så tog spolarvätskan slut. Det var bara att köra in på närmsta mack för att köpa spolarvätska. Där kände mig som värsta fruntimret som inte kan göra nåt med sin bil. Jag höll på att inte få upp motorhuven men skam den som ger sig!

/Hej så länge.

Vinterbus och söndagsprommis

Armen går åt rätt håll men det tar tid, grr... Gillar inte att vara dålig längre! Alla planer som jag hade i helgen gick om intet pga. en j.vla arm... Inget skoj alls.

Igår kväll var tvåbentingarna i familjen på kalas hos en kompis. Där var det blandat med både bebisar och vuxna. Inser att ens umgängeskrets oxå har förändrats. Nu är många av oss trötta småbarnsföräldrar. Känns som det var ett tag sedan som vi skålade och drack lakritsshotar, tequila och var uppe sent på nätterna... Jag känner mig inte alls gammal! :D Vi åt god mat och hade det trevligt. Fick bland annat supergoda tårtor, en med mango och passionsfrukt och en med blåbär. Vi stannade fram till halv elva så det var ju lite sent i alla fall... ;)

Idag har hela familjen i alla fall varit på en långprommis i det härliga vädret och njutit av solen. Blev lite bus med vovvarna i snön med bollen och lite bildtagning. Kul att få göra lite med vovvarna längs promenaden även om jag sett fram emot träning med Hobbe men jag får väl försöka se allt positivt och inse att det kommer många fler gånger framöver när jag inte har armen i bandage... Vi tränade lite sättanden, lite ff men det var en alldeles för het vovve så det kommer jag få ta tag i framöver igen :) och sättanden och lite fjärr. Pluto tränade på att snurra och gå ff. Tänkte försöka få till nån kvällslydnadsträning under veckan inne i Forshaga nånstans i ljuset för att börja fila lite inför våren.

Här nedan kommer lite bilder från dagens prommis...

Hobbe anfaller flygande boll!!

Hobbe fångar den flygande bollen!

Pluto fixar markbollarna han...

Här kommer vi :)

Buffé

Är dålig på att uppdatera nuförtiden. Den senaste tiden har bestått av agility, lydnadsträning och långprommisar. Skönt att man har tillgång till ett ridhus inte så långt härifrån att träna i måste jag bara säga :). Ibland glömmer jag bort det i vintermörkret att vi har det ganska lyxigt på den fronten till skillnad från andra städer och klubbar runt om i landet.

Den senaste tiden känns det som jag fått en valp hemma igen man kan inte tro att han fyller 5 år snart. Vårt vardagsrumsbord går under utrycket gåendebord eller buffébord just nu känns det som :) Från och till hittar herr H godsaker på bordet som massakeras och äts upp. Grejer som jag inte ens kunde föreställa mig var särskilt goda att äta men vad vet jag ;). Häromkvällen var det Jonathans magdroppar som hade slunkit ner i en bc mage. Tja han kanske kände sig lite uppblåst i magen vad vet jag :D Fast jag måste medge att jag inte var vidare glad när jag kommer hem och flaskan är söndertuggad och tom och rester i hela soffan. Tycker att jag är så duktig och tar bort allt som kan tänkas vara ätbart i H:s ögon men tydligen så har menyn utökats succesivt för den har fått stå orörd länge innan.

Idag har vi varit ute och gått långprommis i kylan. Måste medge att båda vovvarna såg gamla ut helt plötsligt=rimfrost i pälsen. Det var gött att komma ut och röra på sig även om de bet lite väl i kinderna. I em ska jag iväg och träna lite själv. Måste ju få upp mitt flås oxå inför tävlingssäsongen.

Morsning.