God Jul

Dan före dan... Nyss hemkommen efter en vintrig och kall prommis i skogen. Dock kändes det som hundarna hade mindre ont av kylan i sina tassar än de brukar. Måste medge vad vackert och vintrigt det ser ut ute på träden när de är alldeles vita. När vi väl kom in i skogen kändes det ändå behagligt även om det var kallt. Idag får det bli julförberedelser inför morgondagen eftersom de inte blev gjorda igår. Förstår inte hur bra jag är på att skjuta upp saker... ;)

Det ska bli härligt att för första gången på mycket länge fira jul hemma.

Ville passa på att önska alla en riktigt....

agility ä jooligt!

Igår kväll var det dags för årets premiär av agility by night för oss. Himla skoj tyckte både jag och Hobbe. Pluto var hemma med lille J och husse. Hobbe tyckte det här med att gå prommis innan träningen var helt överskattad och ville bara vända tillbaks till ridhuset och börja köra med en gång. Kände mig lite ringrostig må jag säga och flåset behöver minst sagt tränas upp igen. Undrar vart det tagit vägen?? ;)

När jag satte mig i bilen var klocka endast 23.40 och jag var djupt chockad att vi var klara så tidigt, vad har hänt?? Har de andra blivit sjuka eller var det bara så att vi blivit mer effektiva?
En sak är säker i alla fall att det var sköjj att vara igång igen!!!

Hej så länge!

Snacka om förvåning....

Idag på vår dagliga lunchvända gjorde vi lite stopp längs vägen och tränade. Pluto brukar oftast hålla sig lite bakom mig men ibland framför men ändå nära. Märkte att det luktade gott i skogen och Pluto ilade på bra i spåret men han var i närheten hela tiden men helt plötsligt var han bara borta... Hobbe som är mattes lilla godisgris höll sig fint hos mig och såg mycket förvånad ut han med. Jag ropade och ropade och började bli lite smått irriterad på att hundf.n som inte kom när jag ropade. Lite senare började jag nästan bli lite nojig, tänk om han sprungit ut i vägen och ... :(

När jag efter en stund vänder mig om står det en man med en schäfer en bit bort och när jag frågar honom om han sett en collie så får jag inget svar. Ohövligt värre må jag säga!! Däremot står han kvar där medan jag fortsätter framåt och letar. Kände mig som den sämsta hundägaren i stan med noll koll på hunden, tyckte kanske mannen i skogen med. Efter en lång stund kommer det minsann en collie travande glatt emot mig och ser ut som om att det var vi som var trögisarna som inte hängde med. Detta är något som inte har hänt sedan han var en liten valp/unghund. Det kanske är som med gamla människor att ju äldre de blir desto yngre blir de i sinnet.

Skönt att allt löste sig så bra till slut.

Slutet gott och allting gott!