tjafs och sura miner

Denna veckan har varit tung på jobbet. Vi hade möte på jobbet och det togs upp en del saker som behövde ventileras men allt blev bara så fel... Jag kunde inte sova den natten utan låg bara och grubbla vad jag skulle sagt men samtidigt tror jag inte det hade hjälpt utan bara ledit till att det blev ännu värre. Jag fick förklara mig dagen efter vilket kändes bättre. Stämningen på jobbet är nu minst sagt spänd, vilket känns så himla jobbigt. Jag gillar inte att vara osams eller när folk är det. Jag mår så himla dåligt då. Jag är verkligen inte långsint utan säger hellre förlåt fast jag inte gjort något fel för att det ska bli bättre igen. Finns det något värre än griniga kärringar? Ursäkta min kommentar men just nu känner jag så. Så jag hoppas att det blir bättre till veckan för just nu är det inte roligt att gå till jobbet.

Ibland kan jag fundera på om det verkligen någon som är intresserad av att läsa mina tankar som jag sitter och skriver ned här i bloggen. Orkar man läsa hela eller tröttnar man efter hälften. När någon kommenterat något i bloggen så blir jag så glad. Tänk jag kan bli glad för så lite ;) Sedan funderade jag på hur jag gör. Det är ju inte alltid man kommenterar de bloggar man läser heller för jag vet inte alltid vad jag skriva. Fast jag gillar att läsa vad folk har för sig, funderar på etc. Kallas man smygläsare då eller ;) ?? I vilket fall så är det gött att skriva av sig lite, särskilt idag!!

Vad har hänt under hundfronten då! Jo vi har varit och vallat på Heidis får. Nu börjar han lära sig höger och vänster och jag kan skicka honom på lite längre hämt men inte för långt bort då blir det svårt. Han börjar få bättre vägar ut redan från start och tänker ut. Så det här känns mycket positivt. Någon gång glömmer han bort sig så jag tror att jag har övat på min läxa ordentligt. Det får väl Heidi utvärdera. Något som jag undrar är hur man ska träna vidare på fösning. Han trycker på fåren för snabbt och går för nära dem. Hur tränar man detta??

Jag har också hunnit lydnadsträna här hemma i "höla". Ena kvällen medan jag tränade med Hobbe kommer det en flat springande med kopplet efter sig och en matte som gastar och springer en bit bort. Jag tyckte inte det var lämpligt att den kom fram mitt i min träning och ville göra hundens matte en tjänst. Så jag drog bort honom i nackskinnet och jagade iväg honom men han var inte så lättmotad. Han ville inte riktigt gå ifrån oss. Jag måste nog öva på min arga-image för han verkade inte helt övertygad om att jag menade allvar. Men efter en stund så och hans matte var minst sagt arg på honom. Jag visste inte vad jag skulle säga och hon sa inget heller så jag fortsatte träna. Vi har framförallt tränat på apporteringsdirrigering, vittring, fjärr och rutan. I apporteringen har jag fått en trög hund ut till konen för han ser apporterna. Så nu antar jag att det gäller att varva ut till kon eller ut till apporterna. Vänster och högerskicken sitter inte riktigt helt hundra än, men snart så. Rutan gick också bra och där måste jag tänka på att skicka från höger. För nu har det blivit mycket skick från vänster omedvetet. Jag måste träna mig på att stoppa honom i tid så han hamnar i rutan och inte strax bakom. Det är så himla svårt att se, men övning ger väl förhoppningsvis färdighet ;) Liggskiftena i fjärren har krånglat, men igår kväll satt de även på långt håll och med ett barskare ligg. Vittringen går lite upp och ned. Ibland så vill han smaka på några, ibland blir han osäker och släpper rätt och luktar vidare innan han kommer in med rätt igen och ibland gör han det klockrent. Denna vittring ger mig gråa hår. Hur ska man göra?

Ikväll blir det lugnt. Vi ska bla. gå till graven för att sätta ljus och blommor på pappas grav. Just denna helg när det är allhelgona och man ska minnas de döda känns lite tung. Jag börjar och tänka på honom och hur mycket jag saknar honom. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka när man börjar att tänka på honom. Vad vore livet utan nära och kära. Rätt tråkigt faktiskt.

Så se till att a hand om er och var rädda om er!!