Nu minsann...

Skönt att äntligen migränen är borta. Nu är jag som en riktig människa igen. Igår hann jag med mycket och kände mig både duktig och trött när kvällen kom. Först styrde jag bilen för första agilityträningen utonhus med Ellen på klubben. Gissa vad vi tränade?? ;) Jo den förbenade tunnelingången och nu gick den som en dans varenda gång oavsett hur jag gjorde. Skönt i och för sig med lättlösta problem. Slalomen tränade vi också och den gick också kalas. Tränade på alla kf och matte börjar bli lite långsam att hinna med på balansen, hmm vad konstigt!! Så Hobbe blir lite seg också på den för att invänta mig men med Ellen som belöningshjälp så fick han genast mycket bättre fart. Detta fick bli agilitygenomköraren innan helgen och så ska matte försöka ha is i magen. Pluto var också med såklart och han fick köra balansen och trix. Jobbade bra men det här med att tvätta sig om nosen verkar vara ett svårt trix för gisses vad vi har tragglat det men han glömmer gärna bort sig från gång till gång ändå :)

På kvällen släpade jag mig iväg till gymmet för att träna mig själv. Det har blivit lite för lite av den varan på sistone och mycket mer äta gott. Kan ju inte säga att jag slet ihjäl mig men när jag åkte därifrån så hade jag allt fått spagettiarmar så lite hade jag nog kämpat på. Kändes grymt gött efter att man varit iväg, förstår inte att det ska vara så svårt att släpa sig iväg oftare när det gör och känns så gott efteråt!!

Ikväll måste jag ut och köra lite med liten Hobbson för imorn hinns det inte för då är det ut och käka med vännerna som står i agendan och sedan är det ju resdags...

Idag på jobbet så blev jag heldöd efter vilan och på min rast så sov jag!! Tänk att barnsnarkningar kan vara sövande!! Annars brukar ju snarkningar ha motsatt effekt. Jag har insett att jag har en fyrbent snarkare hemma, nämligen Hobbe när han är riktigt trött och ligger och sover i soffan. Låter som en helkarl eller kanske en liten karl... ;)