Här ska det kokas

I fredags fick jag ett bevis på varför jag jobbar med det jag gör. Inte först kanske för jag hade tydligen fått ett barn att gråta. Inte snällt det inte... På jobbet fick vi dela upp barnen i två grupper efter mellis för de var för röjiga annars. Då var det en tjej som ville vara med mig som skulle få vara det lite senare. Det hann inte bli så för hennes mamma kom tidigare och då när jag tittade ut så står hon och gråter alldeles förtvivlat. Hur elak är jag på en skala? Mamman talade då om för mig hur mycket hennes barn tyckte om mig och hur mycket jag betydde för henne. Snacka om att jag växte flera centimter ;) Jag är nog minst en och sjuttio nu ;) Sådana kommentarer är så härliga att höra och de kan man leva på länge!!! Jag lovade i alla fall att hon fick vara med till veckan istället. Lite kompensation, men inte riktigt det samma tyckte flickan.

I helgen har jag gått på bio och sett filmen rallybrudar. Den var himla skoj och det blev många skratt. Blev lite fundersam varför vissa går på bio. Det stod två tjejer framför oss i kön. Den ena säger till den andra: jag har hört att filmen ska vara dålig men man måste ju sen den och då kan man ju inte bli besviken i alla fall om man inte har några förväntningar. Hallå, om man inte gillar en film behöver man väl inte gå. Jag skulle då inte pröjsa nästan hundra spänn på en film som jag redan bestämt är dålig.

Vad har mer hänt i helgen då??

Jag har åkt till Hanna T på Romstad och tränat lydnad. Träningen kändes bra med båda voffarna. Pluto fick gå lite fot, metallapportera och göra tricks. Fast han var ändå inte nöjd. Enligt honom är det alltid orättvist när han får stå uppbunden. Med Hobbe tränade jag fritt följ, sättande under gång, apportering med dirregering, metallapporttering m.m. Fria följet kändes bra lite het i början bara. Sättande under gång måste jag backa tillbaka för han är mycket osäker på om han ska sitta eller ligga. Ingångarna med metallen blir bättre och bättre, men jag önskar ännu mer fasthållande i apporten. Apporteringen med dirrigering kändes kalas idag. Han gjorde rätt till 99% och det kändes så gött. Efteråt fick Hobbe och Dixie busa. Pluto försökte flirta med Hanna att hon skulle kasta boll och han lyckades... :)
Tack Hanna för hjälpen!

I söndags var det promenad till pappas grav och sätta blommor på farsdag och sedan hem till mamma och fira henne på hennes dag. Hobbe busade med Bonnie (mammas goldenvalp). Han är allt för mesig eller för snäll. Bonnie började rida på honom och då står han bara där och ser dum ut :) Ska en femmånadersvalp få sätta honom på plats eller var det just därför?? Skoj hade de i alla fall. Vi gick en promenad och då följde brorsan son Anton med ut i höstrusket. Vi passade på att ha lite kapptävling men Bonnie tyckte tydligen att mamma skulle vinna. För första gången låg jag raklång efter att Bonnie sprungit rätt framför mig och sedan gjorde hon likadant för Anton, men lika glad var han för det.

Nej nu är det bäst att koka pinnar så ska vi se om det kan hjälpa.

/På återseeende alla härliga läsare och bloggare.