Sådan herre sådan hund

Har funderat från och till på detta och måste nog erkänna att så är det! Jag har här valt att utgå ifrån Hobbe. Jag skulle då kunna beskriva mig själv på följande sätt: glad i mat och godis, ljudkänslig, känslig, miljösvag, lekfull, lättlärd, koncentrationssvårigheter ibland, arbetsvillig, blir osäker om det blir fel, glad, snäll, snabb och envis ibland. Vet inte riktigt om det är så min omgivning ser på mig ;) Fast jag måste medge att vi inte är lika till utseendet för isåfall skulle jag vara mycket mörk och hårig! :D Måste dock medge att vissa hundägare ser precis ut som sina hundar eller är det tvärtom?

Nä det kanske inte är riktigt så enkelt att beskriva men en hel del kan nog faktiskt stämma in på mig om jag ska vara allvarlig. Att vår hund blir som den blir tror jag till stor del handlar om vår uppfostran och träning och som tidigare sagts, hur vi är! Alltså vi skapar vår hund till att bli den individ den blir! Vissa saker gör man omedvetet som medför att jag förstärker eller minimerar vissa beteenden hos min hund både positiva och negativa. Sedan gör vi ju givetvis medvetna val oxå. Sedan får vi ju inte glömma att vi som människor och hundägare är olika och vad jag upplever som ett problem hos min hund kanske någon annan inte tycker eller ens har reflekterat över.

Så tex. de problem jag har på tävlingsplanen i framförallt lydnad beror på mig och hur jag beter och min sinnesstämning. Många gånger tror jag att det är de tankarna som gör att jag då stjälper oss istället för att hjälpa oss. Jag är expert på att gräma mig över det som har gått fel och kan älta det i år och dar. Inte riktigt men under lång tid. Däremot är jag tyvärr sämre på att reflektera över vad jag gör när det går bra för oss. Så när vi gjort något bra släpper jag det alldeles för fort istället för att ta med mig det en lång stund och njuta av det. Genom detta vill jag alltså ha sagt att min attityd genomsyrar även min hunds. Sedan gäller det väl för mig och givetvis för er andra med att försöka hitta era knappar som gör att ni kan tänka annorlunda eller vända era tankar åt rätt håll. Sedan går det ju givetvis till stor del att träna mera tävlingslikt och känna mig välförberedd men återigen till syven och sist tror jag det rör sig om ens känsla i alla fall är det så för mig. Känner jag inte att vi är bra eller att det här går aldrig så kommer det ju aldrig och gå. Går det ändå ja då är det bara att gratulera eller så har man en hund som inte blir så påverkad av dig som förare och de hundar finns ju givetvis oxå. Jag har en hund som är känslig för mig som förare och då blir det ju oerhört viktigt vad jag utstrålar och gör.

Visst sen får vi ju inte glömma att våra vovvar har en del nedärvt oxå och då kvittar det hur man är eller vad man gör eller hur man tränar så kommer det alltid finnas där. Något jag själv tänkt på är att i Hobbes släkt kan jag se vissa beteenden, egenskaper som går igen hos många hundar oavsett om vi uppfostrat dem olika och oavsett vem som äger hunden. En del är ju också rastypiska drag som heller inte får glömmas bort. De har ju blivit framavlade för ett visst ändamål och då bör de ha de här egenskaperna i rasen.

Vissa egenskaper hos Snurre Sprätt kan man inte låta bli att fnissa lite åt medan andra kan ge en gråa hår och en del bara älskar man och gör honom till just den han är. Jag har som sagt en hund som jag ibland undrar om han är släkt med både ekorre och gris på samma gång och dessa beteenden kan jag inte annat än att dra på smilgroparna åt! :)

/Några tankar från mig...