Örebro tur o retur

Igår ringde klockan i ottan och jag och Hobbe styrde kosan till Örebro närmare bestämt kvinnerstaskolan för agilitytävling. Första klassen var öppen agilityklass och där dq vi oss på en svår tunnelingång. Vi övade kf och de kändes bra. Näst på tur var agilityklassen och banan kändes bra med en klurig start som Hobbe lätt kunde få med sig en pinne ned. Döm om min förvåning när hundskrället stod upp framför första hindret när jag vände mig om. Börjar bli lite trött på det hela. Jag trodde vi var förbi detta men tydligen inte :(. Jag gick tillbaka och satte om honom och då blåste domaren i visselpipan och jag trodde vi var diskade. Hobbe lyssnade bra genom hela den banan och gjorde fina kf. I sista svängen innan balansen så drog jag lite tidigt så Hobbe rev men vad gör det när vi ändå var diskade tänkte jag. Döm om min förvåning när jag senare får höra under prisutdelningen att vi hade kommit runt med fem fel! Snacka om att jag grämer mig som bara den... Hade jag bara väntat lite till innan bytet så hade vi nollat och fått vår sista pinne och blivit uppflyttade... Tänk om... Men nu gjorde jag inte det men det är svårt att släppa detta när det berodde på mig. Hoppklassen så började jag tänka för mycket och starten knövla och han ville inte sitta så den banan blev katastrof bitvis. Han fick som sagt inte starta förrän han satt fint. Vi dq oss även här. Var nog kvar i tankarna i starten. Jag hoppas detta bara var tillfälligt för som vi har jobbat så med detta. Såg däremot många hundar som tjuvade för sina förare och de körde bara vidare ändå men så gör ju inte jag och ändå har vi problem, suck. Kan inte låta bli att inte bli lite Ior nu. Varför ska det vara så svårt för oss att få nollor och pinnar?? Beror det på mig eller hunden eller vad? Kommer snart vara glad igen men just nu kommer jag nog gräma mig ett tag över detta... Hoppas ni förstår!

Hobbe är allt en lustig vovve, dörren till manegen smällde rätt rejält när den slog igen och den var mycket otäck tyckte Hobbe. Den kunde man inte kampa bredvid men tillslut så gick det! Han är allt bra lustig min lilla Sprätt med sina egenheter! Träffade Sanna på tävlingen. Kul att se henne igen :) Vi tog en prommis efteråt i det fina vädret, härligt. Känns som våren är på väg. Me like!

Försöker muntra upp mig lite och tänka positivt genom att tänka på förra veckans fina lopp i Kristinehöla och ta med mig det som gick bra i gårdagens alla lopp och faktiskt tänka på att i ett av loppen bara handlade om en liten miss av mig. Nu blir det nog ingen start förrän i maj för oss men vi får väl fortsätta träna på fram till dess.

På hemvägen blev bilen upprappad med salt av alla bilar så bilen ändrade färg så den såg alldeles brunvit ut istället och tillråga på allt så tog spolarvätskan slut. Det var bara att köra in på närmsta mack för att köpa spolarvätska. Där kände mig som värsta fruntimret som inte kan göra nåt med sin bil. Jag höll på att inte få upp motorhuven men skam den som ger sig!

/Hej så länge.